Fyra veckor

Fyra veckor gammal blir han idag. Vår lilla skrutt. Älskade lille Aaron. Igår när jag besökte mina kollegor för att visa upp min perfekte son (nädå, inte alls partisk eller så) och hämta ut en ny mobil eftersom min gamla har ballat ur, beskrev jag det som att det har varit två jobbiga och två bra veckor än så länge. Mina kollegor skojade om att det är ungefär så det kommer att fortsätta - hälften jobbigt och hälften bra, men eftersom det "braiga" är så fantastiskt så lyckas det på något härligt sätt väga upp för de jobbiga stunderna. Låter helt okej tycker jag. Det känns dock som att det har gått mycket längre tid än bara fyra veckor sedan han äntrade våra liv. Han är en sådan självklar del av våra liv samtidigt som jag får nypa mig i armen för att inse att han faktiskt är här. Men det märks ändå, åtminstone på kläderna, att tiden går. De allra minsta kläderna börjar bli trånga och jag försöker passa på att använda hans söta små bodisar en sista gång.

Annars har jag upptäckt att jag blir vansinnigt tillfredsställd av att försöka matcha mina kläder och Aarons kläder när vi ska någonstans. (När vi har kläder på oss vill säga, för det mesta skrotar vi omkring halvnakna här hemma - dels för att hud mot hud ska vara bra för anknytningen men också för att det är smidigt när vi ska amma och att jag inte riktigt hinner ta på mig något vettigt på dagarna...) Igår var vi t.ex. helt klädda i svart, vitt och jeans. Än så länge har det inte heller varit särskilt svårt att lyckas med denna bedrift eftersom nästan uteslutande alla plagg som jag själv har köpt till Aaron har gått i min egen favoritfärgskala. Undrar hur många år(?) jag kan fortsätta på det sättet...
(matchar i vitt och blått)