Det här med sömn är nämligen inte alltid så lätt. Aaron och jag är inte helt sömnsynkade och för det mesta gör ju inte det så mycket men just på morgonen kan det bli lite jobbigt. Jag är tyvärr inte en sådan person som kan bara bestämma mig för att somna vilket kan göra saker och ting lite knepigt emellanåt. Så ibland blir det helt enkelt lite tungt. T.ex. när jag varit vaken sedan 4 för att amma och byta blöja, fått Aaron att somna om men själv lyckas jag inte somna om eftersom måste ligga i en krånglig ställning med handen på honom så att han inte ska vakna. Sedan vaknar han vid 05:30-06:00 igen för att amma men somnar om snabbt. Jag somnar själv nästan. Och då ringer Kristoffers alarm och jag blir klarvaken men fortfarandeastrött. DÅ känns det jäkligt jobbigt. Så där bakistrött-jobbigt. Men jag försöker tänka att det bara är några timmar varje dag som det är så här. Och bara några år framöver ;)
Anyways. Allt det här får mig att tänka på att jag flera gånger har fått frågan om vi har ett "snällt" barn som låter oss sova på natten. Den frågan gör mig faktiskt jävligt irriterad. ALLA barn är snälla! Det finns INGET barn som gråter, skriker, är vaken, kräks eller vad det än må vara, av elakhet. Och när jag lyssnade på Moa och Matildas podcast sa de en så bra sak "Det finns inga jobbiga barn, bara trötta föräldrar". Nu har jag visserligen bara fått ynnesten av att vara förälder i lite över fem veckor men jag känner absolut att jag kan skriva under på det där citatet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Varsågod - skriv några peppande ord!