Våra promenader med vagnen har den här veckan blivit dagens psykiska misshandel för mig. Aaron hatar att ligga vagnen, sedan fem dagar tillbaka. (Inte så mycket som han hatar bilbarnstolen, men ändå.) Han blir ledsen direkt och de stunder när han inte gråter småspringer jag fram för att hinna få röra lite på mig i alla fall. Det är ju inte direkt så att han på något vis har älskat vagnen tidigare men han har liksom varit ganska nöjd med att ligga där ändå. Men u är det i alla fall knappast de rofyllda lugna stunderna som jag föreställt mig och jag känner mig aningens svältfödd på frisk luft. Jag tror att vi måste hitta någon låt han kan vänja sig vid och känna lite trygghet av. (Vår nappträning går nämligen inte alls framåt så som jag hoppats att den skulle göra, så den ger typ noll tröst.) Över huvud taget känns det som att vi måste börja jobba in lite rutiner. Främst för min skull. Men också för att försöka ge lite mer trygghet till Aaron.
(Sån här göttig ställning sover han gärna i - klistrad på mig eller Kristoffer)
Jaja. Det är väl som med amningen antar jag - det gäller att vara jävligt uthållig om vi vill att det ska fungera. Många korta promenader till att börja med. Stopp var femte meter för att pluppa i nappen. Sedan så ska vi nog få ordning på det också.
Trevlig helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Varsågod - skriv några peppande ord!