Jag vill att det ska sluta

Nej nu får det räcka. Jag klarar det inte mer. Hela mitt facebookflöde är fullt av vänner och bekanta, vänners vänner och bekantas bekanta som delar bilder. Bilder på misshandlade eller döda djur. Bilder på döda barn. Bilder på människans ondska. Och jag fixar det inte längre. Det är mitt eget barn jag ser ligga framstupa i sanden. Om och om igen spelas bilden upp från en trasig projektor i huvudet. Jag kommer inte bort från det. Och jag klarar det inte. Det spelar ingen roll vad jag gör för jag kan aldrig sudda bort bilden. Jag kan skänka hur mycket pengar som helst, jag kan ge bort kläder och mat bäst jag vill. Men kan inte få bort bilden av mitt döda barn från näthinnan. Snälla sluta. Jag vill inte se mitt barn ligga där i sanden utan att andas. Jag tänker inte dela bilder på ditt döda barn. Och jag vill inte att du ska dela bilder på mitt döda barn heller. 

Jag försöker påminna mig själv om att jag har mitt barn kvar hos mig. Han ligger där och sover tryggt i sin säng. Han är inte rädd. Han är inte hungrig. Han behöver inte frysa. Och jag är så jävla tacksam för allt det där. Att känna mig jävligt tacksam är det enda jag kan göra just nu verkar det som. Jag är tacksam över att jag har mitt barn hos mig. Jag är tacksam över att han inte ligger framstupa på strand.