söndag 28 februari 2016

Förlossningen del 1

En förlossningsberättelse om när vår dotter föddes. Det blev ganska mycket text så jag delade upp det i två inlägg.

På måndagen (22/2) hade vi tid för kontroll för att se om livmodertappen var mogen och jag var tillräckligt öppen för att kunna starta förlossningen genom att ta hål på hinnorna. Det visade sig att min kropp var redo (nästan utplånad tapp och 2-3cm öppen). Så vi fick inbokat igångsättning den första lediga tiden vilket var kl 15.00 tisdagen den 23/2. Alltså. Känslan av att åka hem med ett papper med en tid på när ens förlossning kommer att starta - den är väldigt väldigt märklig. 

Tisdag förmiddag var konstig. Jag lämnade Aaron som vanligt på förskolan och grät en skvätt över att om jag dog så skulle jag aldrig få träffa honom igen. Märkligt hur ens logik fungerar ibland... Resten av dagen tog vi det lugnt. Handlade lite, jag sorterade bilder, kolhydratladdade och försökte kurera våra onda halsar genom att dricka mängder med te. (Fortfarande inte helt friska och Kristoffer blev dessutom sämre igen så det kändes inte som en helt optimal uppladdning)

Kl 15.00 kom vi fram till Östras Normalförlossning. Vi fick ringa på klockan och se allt som vi inte sett förra gången. Där var det lugnt och vi blev visade till ett rum med orden att vi kom precis vid ett skiftbyte och att snart kommer en barnmorska.

Jaha. Så det är alltså så här ett förlossningrun ser ut tänkte jag som inte mindes ett skit från rummet Aaron föddes i. En "inplastad" säng och en vägg med massa sladdar och grejer bakom. That's it ungefär. Skittråkigt rum helt enkelt. Och långtråkigt att vänta. Jag var ju liksom inställd på att 15.00 så tar de hinnorna så det kändes lite snopet.

15.15 kom en barnmorska in och förklarade att hon precis skulle gå av sitt skift men att hon skulle starta igång ctg-apparaten och köra en kurva. Det är tydligen standard. Jag hade varit lite skraj för att ha på mig ctg:n för jag tyckte den såg mäkta obekväm ut men det var inte få farligt. Den skulle i alla fall hålla på och mäta i typ 20min så det blev en ganska långtråkig historia. Kristoffer roade sig med att försöka klura ut vad vi kunde läsa ut av den. Samtidigt kändes det lite roligt att få vara med om sådana saker som de flesta är med om under sin normala sjukhusförlossning.

15.45 Barnmorskan Helena kommer in och kollar ctg-kurvan och presenterar sig och vad hon ska göra. Hon säger att bebisen ser ut att må bra vilket känns fint. Vi tycker direkt väldigt bra om henne. Hon sätter en kanyl i handen på mig och tar blodprov som standard i fall något akut händer med mig. Kanylen får sitta kvar för den kan användas om jag behöver värkstimlulerande eller något annat härligt. Jag berömmer mig själv för att jag är så duktig när hon sätter nålen trots att det är läskigt och hyfsat oskönt. 

16.00 tar hon hål på hinnorna och sätter fast en skalpelektrod på bebisens huvud. Det blir varmt och härligt och jag får ta på mig ett par osexiga nättrosor och landstingets bästa blöja. Sedan ska en ny ctg-kurva köras för att se hur bebisen svarar på vattenavgången. Också standard verkar det som. 

16.15 Börjar få lite molvärk. Kristoffer går till Apoteket för att köpa halstabletter. Jag ber om att få in en pilatesboll och värmekudde så fort ctg-apparaten kört färdigt.

16.45 börjar få tydligt urskiljbara värkar. Kristoffer kommer tillbaka. Han får börja testa att trycka över höftbenen (lite svårt att förklara) vilket fungerar bra. Jag fokuserar på andningen och lyckas riktigt fint med både det och avslappningen. Sitter och gungar på pilatesbollen med värmekudden på ryggen och lutar mig mot sängen. Känns faktiskt helt okej men lite läskigt eftersom jag känner igen allt som händer i kroppen så himla väl.
20160223-IMG_6558
Slut på del 1

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Varsågod - skriv några peppande ord!