Halsfluss

Det är synd om mig. Jag har fått feber och halsfluss. Att vara sjuk är förjävligt. Om du har en person som kan ta hand om dig så kan det visserligen vara ganska fint på ett sätt. Men att vara sjuk och ha barn är som att dubbla sin sjukdom. För då: 

1) kan inte ens partner ägna all sig uppmärksamhet åt dig

2) behöver det stora barnet fortfarande mys och gos och närhet och lek av båda sina föräldrar

3) måste det lilla barnet fortfarande ammas och tas hand om 

När jag kom till vårdcentralen konstaterade läkaren på cirka tre sekunder att jag troligen hade halsfluss eller körtelfeber (då hade jag "bara" haft ont i halsen i lite mer än ett dygn, så det var i alla fall skönt att veta att jag inte bara är en crybaby som ojar sig över minsta lilla. Hur jag fixat två förlossningar utan ryggbedövning är alltså inte något jag aktivt valt om jag säger säger så...). Som "tur" var så var det alltså bara halsfluss. Samtidigt är det trist att vara sjukt och lite meckigt att hitta medicin som funkar både när jag ammar och är allergisk mot penicillin. Fick tabletter i alla fall. (Tack. För det är ju inte alls svårt att svälja med halsfluss. Jaja.) Nu ska jag väl snart bli friskt. Och på måndag tar vi Aaron till vårdcentralen också för att kolla så att inte han har åkt på samma sak.