Märtha 4 månader

Tiden flyger iväg. Plötsligt är midsommar här och sommaren har gjort entre med både stekande sol och ihållande regn. Och jag inser att vår lilla mört hux flux funnits med oss i fyra månader. FYRA MÅNADER! Det är galet. Och jag önskar att jag kunde säga att det känns som att hon alltid varit hos oss, men det vore att ljuga. För jag tycker att livet dagligen (nåja, nästan i alla fall) serverar mig nya utmaningar som tvåbarnsmamma. Den första tiden med barn är för mig så oerhört präglad av tankar på mat och sömn. Två viktiga men ack så föränderliga faktorer. När allt flyter på känner jag mig som en supermänniska som kan bestiga alla berg. Men när det skiter sig. Ja, då är det svårare att hålla energin igång.

Okej. Nog med svamlande nu. Vi kör en gammal klassiska lägesuppdatering om Märtha som fyller fyra månader idag.
 

Så. Vem är Märtha? Märtha är en glad liten sprattelmört som ler stort när jag tittar på henne. Som glatt leker med sina fötter eller suger på sina händer när helst tillfälle ges. Hon är stark som en liten oxe vilket märks extra tydligt då jag försöker suga rent hennes näsa och hon effektivt blockerar fridan. Eller när hon ligger på mage och håller huvudet högt upp utan att vingla. Och för att inte tala om när hon nyper tag i en av mina bångstyriga hårslingor.

Jag har inte lyckats lura ur henne något riktigt skratt men det låter som att hon är på väg när jag pussar henne från magen upp mot armhålorna och halsen.
Utseende
Hennes lilla kalufs tycks ha stannat i växten samtidigt som huvudet vuxit. Vilket gör att det ser ut som att håret växer i glesa tussar på huvudet. Ganska fult men ändå oändligt charmigt på något vis.

Min sida släkten säger att hon är väldigt lik mig. Jag tycker dock att hon tack och lov är ganska lik Aaron.

Hennes ögon är fortfarande ett stort mysterium även om jag blir mer och mer säker på att de kommer att bli väldigt lika mina ögon så småningom. Men det hade varit coolt om de blev lite mer gröna. Så att de blir en tydligare mix av mina och Kristoffers ögon. Håret blir nog väldigt mycket som mitt hår. Kanske lite ljusare. Förhoppningsvis får hon också mina lockar som jag hade som barn.

Sömn
På natten sover hon nära mig och det är så mysigt och bekvämt att jag helt kommit av mig i min önskan att flytta in hennes säng i sovrummet. Men hon utnyttjar i alla fall den nästan varje kväll numera när hon sover sitt kvällspass som brukar vara allt mellan 21-22 och 21-02.
På dagen är det vagnen eller selen som gäller. Om jag får välja sover hon helst ett pass i vagnen mellan 9-11 men det är ju tyvärr inte alltid jag får välja. Ibland kan jag också lägga ner henne i nestet efter vi har ammat på dagen.
 

Mat
Nu är det ju dags att börja med smaksensationer och så småningom smakportioner. Jag och Kristoffer blev snuvade på nöjet att själva ge henne något annat än bröstmjölk för första gången då Kristoffers pappa ogenomtänkt bjöd henne på en stor bit ost (obs - grov överdrift från min sida men just då kändes det som att han lika gärna kunde gett henne en snaps, trots att hon kanske egentligen typ slickade på en liten bit ost). Jag blev i alla fall skitledsen för att jag inte fick vara med om det själv men eftersom Kristoffer tycker att jag ofta överreagerar på småsaker så valde jag att inte reagera på det alls då. Anyways. Sedan dess har Kristoffer introducerat henne för bl.a. pizza och bea. Jag är annars mest tacksam för att amningen går så jäkla bra och för att hon fortsätter att växa fint. Hoppas att vi ska kunna fortsätta amma länge till.
Annat
Jag tror att muntorsken ÄNTLIGEN är besegrad. Vi har i alla fall slutat med medicinen och det är en otroligt stor befrielse. 3,5 månader höll vi på och det är ju faktiskt helt sanslöst. Istället för de där mysiga stunderna som vi kunde ha haft efter amningarna var vi alltså istället tvungna att spruta massa annat äckligt i munnen på henne.

Vad mer då. Ja. Det är säkert en massa annat jag glömt. Just nu vill jag bara säga Märtha - grattis på 4månadersdagen. Jag älskar dig.